jag skäms
Jag skäms. Jag SKÄMS VERKLIGEN över mänskligheten. Jag SKÄMS för att jag är en människa.
Jag skäms för att jag nu sitter i ett rum med två datorer, en mobil, en ipad, en systemkamera, en säng, en garderob fylld med kläder och om jag går till köket har jag ett kylskåp FULLPROPPAT med mat, när jag går ner har jag ett helt förråd med mat. Går jag in i vardagsrummet står det en 65 tums tv jag bara kan slå på.
Men någon annan stans i världen har människor inte ens en plats att sova på eller frukost att vakna till. På många ställen har barn och vuxna inte ens en famn att vakna upp till, ingen som säger att det kommer bli okej eller någon som man kan stödja sig mot i hårda stunder.
Jag skäms för att vi spenderar så mycket pengar på att åka utomlands fast vi vet att det är så dåligt för naturen. Jag skäms för att det fortfarande finns våldtäkt, sexism, homofobi, rasism, föräldrar som slår barn, för att det fortfarande finns hemlösa.
Jag skäms över vad vi gör mot djuren, djuren som egentligen aldrig ville oss något ont, vi utrotar, jagar, vi misshandlar, vi utnyttjar och vi säljer djur som om de inte vore mer än något roligt att se på.
Jag skäms också över vad vi gör mot vår natur, våran jord. Avgaser, avskogning, nerskräpning, bensin, el, nya städer, nya telefoner, nytt nytt nytt nytt.
Jag skäms över att det fortfarande finns barn som blir utnyttjade, mobbade, slagna, våldtagna.
Jag skäms över att i många länder är all kärlek inte tillåten, jag skäms för att det finns krig.
JAG SKÄMS FÖR ATT EN MAN SOM VÅLDTAGIT OCH FÖRSTÖRT EN ANNAN KVINNAS LIV KAN FORTSÄTTA VARA SOM VANLIGT EFTERSOM HON "inte sa nej tillräckligt många gånger".
Jag skäms, åh jag skäms över hur vi, som människor, djurvänner, feminister, familjer, vänner, att vi som partier eller stadsminister, att vi som president, att vi som länder, att vi alla som är ansvariga om jorden inte enas och inser vad vi gör mot jorden inte kommer räcka i längden.
Jag skäms också för att mitt största problem är ett betyg i en skola som ändå aldrig lär mig hur man är en god människa, hur man klarar sig i livet, en skola som ändå aldrig lär mig hur jag ska göra när jag skäms över världen.
Jag skäms för att jag som så många andra tjejer och killar i världen hellre stannar hemma än går till skolan och oavsett detta gör landet ingenting åt det.
Jag skäms för att man blir särbehandlad, illa behandlad och för att mobbning fortfarande pågår i skolor även fast vi är så pass utvecklade.
Jag skäms för att jag gråter när någon sårar mig och för att jag tycker synd om mig själv när någon inte längre vill ha en vän även om jag vet att många inte ens har en enda.
Jag skäms för att SOCIALA MEDIERS STÖRSTA PROBLEM ÄR HUR VI SER PÅ VARANDRAS KROPPAR. DET ÄR EN JÄVLA KROPP. DET PÅGÅR KRIG DÄRUTE.
Jag skäms över att vi klagar över en fettklump när det finns människor som svälter där ute.
Men någon gång måste jag sluta jämnföra mig med hur människor jag inte känner har det på andra sidan jorden. Någon gång måste jag sluta tro att jag kan stoppa all mobbning ensam, även om jag försöka stoppa så mycket som går. Någon gång måste jag sluta skylla på mig själv som människa är för detta ansvarig.
Det finns två sorters människor, det finns sexister, homofober, män som startar krig, mördare, nedskräpare, tjuvjägare, misshandlare, det finns företag som säljer cigaretter, rökare, det finns elaka personer och det finns mobbare.
Men det finns också oskyldiga barn, det finns cancerfonder, det finns människor som sätter ner foten mot mobbning, det finns soldater som försvarar länder, människor som löser brott, det finns feminister, musikskapare, mammor som håller om sina barn för att de inte ska vara rädda för mörkret, det finns konstnärer i alla dess slag, och så mycket mycket mer gott i världen.
Så oavsett vad folk säger åt dig att du behöver tänka på, att du inte ska klaga för att du inte gillar maten när barn svälter i Afrika, att du inte ska spendera för mycket pengar på kläder du vill ha. Låt inte dina drömmar stoppa dig, låt aldrig någon släcka gnistan i dina ögon som tänds när du pratar om en idé, låt aldrig någon säga åt dig vad du inte kan göra. Tänk på andra, ta hand om andra, gör allt du kan. Släng inte skräp i naturen och STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV OCH ANDRA GENOM ATT SÄTTA NER FOTEN MOT MOBBNING. Men någon gång måste vi inse att krig och svält inte är den där 14-åriga flickans fel.